Port Arthur

Varje morgon när jag åker 16 bussen till Lindholmen så åker jag förbi en lokal krog som har det namnet "Port Arthur". Namnet kittlar hos mig en tanke om hamnstaden Göteborg. En stad som i tanken påminner om introscenen i James Camerons Titanic från 1997. En stad där det myllrar av ljud och världen bara är en båtresa bort. Där Port Arthur är en plats för arbetare att stirra ner i en öl och glömma bort att deras kroppar slits ut i hamnen.
Jag har aldrig tidigare besökt Port Arthur men så igår pratade jag med min kollega Johan.... Så sagt och gjort idag bar det av från Hasselblads lokaler på Lindholmen till Port Arthur efter jobbet för att avnjuta en öl och snacka skit helt enkelt.

När man närmar sig så ser man först dagiset på ena sidan av vägen och på andra sidan ett rött hus med... Tro det eller ej gröna knutar som om sommaren bara var en start på julen. När vi närmar oss och går upp på den nybyggda verandan är det första som slår mig skylten med en pil åt varje håll. Rökare höger och icke rökare vänster. En fin gest för folk som vill sitta ute men inte behöva få sin vårluft förpestad. Eftersom jag själv gärna tar en cigarett i samband med en öl så suckar jag lite men tycker ändå det känns som en bra ide eftersom det är jag och inte dom andra som vill röka.

Vi bestämmer oss att även om det ser ut som om regnet snart ska falla ta iallafall första ölen ute. Vi går in och möts av en lokal som är lite som en blandning av en brittisk pub och en svensk festlokal i äldre stil (har inga belägg för att det finns typiskt svenska festlokaler men det var känslan jag fick). Den blomster fyllda tapeten är sjukt snygg om jag får säga det själv och träbalkarna i taket ger en väldigt hemtrevlig känsla. Över träbalkarna hänger tunga kättingar och tanken om arbetar Göteborg slår mig igen. Det finns även som en liten balkong i rummet. Balkongen har varken en stege eller trappa upp till sig och känns nästan som en utkikskorg från ett gammalt skepp. Vi går fram till den store killen i baren, Han kanske är närmre två meter och bred som en oxe.... kanske inte en oxe men bred. Han heter Oliver och frågar oss glatt vad det får lov att vara.
Ölutbudet bjuder egentligen inte på något utöver det vanliga. Guinness, Newcastle, Falcon etc. Men vi tar oss båda en Kronenbourg. Vi konstaterar att det inte är den billigaste Kronenbourg vi druckit men kanske inte den dyraste?

Vi sätter oss på den rökfria sidan och pustar ut. Vi hamnar som man nästan alltid gör med kollegor i diskussioner om jobb. Hur kan man göra detta bättre? Vad tycker du om dom nya anställda? Borde man inte ha mitt i veckan after work oftare?
Efter en stund tystnar vi båda och ser oss omkring. Jag slås av att Port Arthur ligger fantastiskt vackert med träden och delar av gamla Göteborg precis bakom oss. Men det som får mig att nästan bli helt uppfylld av lycka är att Port Arthur ligger vid Arbetaregatan.... Fantastic!

Mer och mer folk dyker upp. Ett tjejgäng i 25års åldern på tre som tar en öl och av after work buffen som bjuds (Buffen är nästan exakt som Lilla Londons dvs klyftpotatis, köttbullar, korv, morötter, gurka och någonslags blandning av chip sdipp och rhode island dressing.). Fem medelålders som pratar om markiser och att man inte kan ha dom uppfällda när det blåser snålt.


Jag och Johan tar varsitt glas Rödvin för det utomordentliga priset 39kr (Detta gäller under deras AW vilket dom har varje vardag). Jag passar även på att gå ner den hemtrevliga trätrappan för ett besök på herrarnas. Även här slås jag av en tapet som är helt fantastisk. När jag återvänder äter vi lite klyftpotatis och pratar vinterbad något som Johan är en frekvent utövare av. Efter en stund är det dags att ta 40 minuters promenaden hem. Efter att Johan hoppat på sin buss vandrar jag hem i kvällssolen väldigt nöjd över att ha hittat min nya favorit i Hisingens utbud av krogar. Något som även bör sägas är att Port Arthur även har MusikQuiz på torsdagar vilket är något jag hemskt gärna vill gå på. I sommar kanske vi ses där och då?

På återseende och ni vet hur det är.

Ses vi aldrig mer i livet igen
Så ses vi på Hisingen

Slutet. 2011års bästa!

Såhär i början av året tänkte jag nämna något nämnvärt. Även om det är lite sent och efter alla andra då redan alla 2011 listor har legat klara ett tag och du som jag förmodligen tröttnat på det och blivit less. Men jag ska bara skriva några korta ord om 2009års bästa album.

2009??

Ja precis du hörde rätt för 2009 var året då Göteborgs alldeles egna "tungviktsmaskin" släppte sitt sista album. Ett album som sträckte sig över två fulla skivor. En resa som var och fortfarande är så förblindade vacker och släppande smärtsam. Bandet som släppte från sig något så ovanligt som en dubbelskiva var Abandon. Anledningen till att jag tar upp detta igen är att Abandon utan sångaren Johan Carlzon valde att den 25 augusti 2011 göra en minnes/release konsert för att dom släppte The Dead End igen fast på trippelvinyl. För mig blir det därför årets i särklass bästa skiva. Den enda skivan som skulle kunna mätta sig med Abandons mästerverk är Roffe Ruffs Barabas men dom är så skilda att det egentligen inte går att ställa dom mot varandra. Det enda dom har gemensamt är Götet och ångest vilket är något båda levererar med bravur. Men Roffe når inte lika långt i min bok.

 
Abandon ror sig som ett gemensamt organiskt vidunder genom The Dead End. Det känns lite som att bli överkörd av en ångvält att lyssna igenom skivan. Och där föra albumet In Reality We Suffer var så fylld av smärtan av att vara fast här och ångesten över att tryckas tillbaka av omvärlden. Helt enkelt ett soundtrack till din värsta bakfylleångest. Då är The Dead End inte lika renodlat arg och stundande i sitt långsamma undergångs maskineri utan mer uppgiven och accepterande. För det som uttrycks är just uppgivenhet och en förståelse att allt är riktigt jävla skitigt.

Oavsett så är det ett fantastiskt album och har du en böjelse för långsam tung musik är detta ett album du måste kolla upp!

Det verkar som om dom har några exemplar kvar på blackstarfoundation så passa på.
Jag länkar direkt till albumet här Abandon - The Dead End 3xLP

Om läget. va leget?

Nu har det gått ett tag sen jag uppdatera här vilket inte var tanken från början utan beror på lite olika saker som att jag inte haft internet och har flyttat.
Men nu efter att ha spenderat gårdagen i feberfrossa och natten i feberdrömmar om elektroniska hundar som inte går att stänga av så tänkte jag uppdatera om mitt nya boende.

Jag har som sagt flyttat från andrahand i en kompis lägenhet till min första helt egna lägenhet (vilken jag planerar att aldrig flytta från). Jag bor numera i Biskopsgården tre minuter från hållplatsen Önskevädersgatan.
Yes! it is awsome!
Lägenheten är en tvåa på 56 kvadrat med fönster åt båda hållen. Jag har inte kommit i ordning helt men det börjar kännas lite som hemma. Eller ja jag börjar vänja mig på tanken att inte behöva flytta en tredje gång på två år. Så jag tänkte dela med mig av två bilder här. Den som ligger till höger här är på köket och sovrummet. Vilka ligger till höger när man kommer in.

Men jag tänkte inte vara allt för långrandig här utan faktiskt komma till något av det mest fantastiska med lägenheten vilket är utsikten. Jag överdriver nog inte om jag säger att jag har en av dom (i brist på bättre ord) fetaste utsikterna i stan. Från biskop ser man klart och tydligt Lisebergstornet och förbi men inte bara det utan Läppstiftet som nu i juletid agerar lykttorn. Ja det går att se fler av stans landmärken från mitt fönster. Men gör så att du kommer hit och tittar in istället! Espresso är det som bjuds just nu. Men inte ikväll då jag fortfarande jobbar på att bli frisk och troligtvis får stanna hemma i morgon igen. Eftersom jag fortfarande inte är helt klar utan vinglar till och blir helt slut av att göra något annat än att titta på sitcoms om ingenting, Bless Seinfeld. Fast vi får se hur det känns i morgon som sagt.

Nu ska jag ta en kopp te och se ett avsnitt till innan jag lägger mig.

PS. försök inte komponera magic lekar när du är sjuk. Det är för mycket tanke kraft involverat.