Slutet. 2011års bästa!

Såhär i början av året tänkte jag nämna något nämnvärt. Även om det är lite sent och efter alla andra då redan alla 2011 listor har legat klara ett tag och du som jag förmodligen tröttnat på det och blivit less. Men jag ska bara skriva några korta ord om 2009års bästa album.

2009??

Ja precis du hörde rätt för 2009 var året då Göteborgs alldeles egna "tungviktsmaskin" släppte sitt sista album. Ett album som sträckte sig över två fulla skivor. En resa som var och fortfarande är så förblindade vacker och släppande smärtsam. Bandet som släppte från sig något så ovanligt som en dubbelskiva var Abandon. Anledningen till att jag tar upp detta igen är att Abandon utan sångaren Johan Carlzon valde att den 25 augusti 2011 göra en minnes/release konsert för att dom släppte The Dead End igen fast på trippelvinyl. För mig blir det därför årets i särklass bästa skiva. Den enda skivan som skulle kunna mätta sig med Abandons mästerverk är Roffe Ruffs Barabas men dom är så skilda att det egentligen inte går att ställa dom mot varandra. Det enda dom har gemensamt är Götet och ångest vilket är något båda levererar med bravur. Men Roffe når inte lika långt i min bok.

 
Abandon ror sig som ett gemensamt organiskt vidunder genom The Dead End. Det känns lite som att bli överkörd av en ångvält att lyssna igenom skivan. Och där föra albumet In Reality We Suffer var så fylld av smärtan av att vara fast här och ångesten över att tryckas tillbaka av omvärlden. Helt enkelt ett soundtrack till din värsta bakfylleångest. Då är The Dead End inte lika renodlat arg och stundande i sitt långsamma undergångs maskineri utan mer uppgiven och accepterande. För det som uttrycks är just uppgivenhet och en förståelse att allt är riktigt jävla skitigt.

Oavsett så är det ett fantastiskt album och har du en böjelse för långsam tung musik är detta ett album du måste kolla upp!

Det verkar som om dom har några exemplar kvar på blackstarfoundation så passa på.
Jag länkar direkt till albumet här Abandon - The Dead End 3xLP